Möjligheten att kartera bentiska biotoper på grunda bottnar med hjälp av djupdata och intensitetsdata (backscatter) insamlat med flerstråligt ekolod (multibeam echosounder) har undersökts. Metoden har visat sig ha potential i områden där vegetationen utmärker sig tydligt från övrig botten.
I denna studie undersökte vi möjligheten att kartera bentiska biotoper med hjälp av djupdata och intensitetsdata (backscatter) insamlat med flerstråligt ekolod (multibeam echosounder). Huvudfokus låg på grunda bottnar där vi bedömer att möjligheterna är störst på grund av hög upplösning i tillgänglig sjömätningsdata. Sjömätningar har utförts dedikerat för utveckling av biotopkartering i Stockholms och Göteborgs skärgårdar, och videodata beskrivande den bentiska miljön har insamlats parallellt med dessa. Data från ett sjömätningsuppdrag på Brattens djupa bottnar i Skagerrak har använts i kombination med biotopdata från ett parallellt projekt om kartering av korallbiotoper för att även undersöka möjligheter på djupa bottnar. Resultaten visar på en god potential att särskilja mellan biotoper som kan associeras till mjukbotten och biotoper som associeras till hårdbotten. Dessutom så är prediktionen för biotopen ålgräs och höga kärlväxter till stora delar korrekt vilket är ett uppmuntrande första steg som i sig ger värdefull kompletterande information till redan befintliga modeller av liknande biotoper.
Resultaten visar att metoden har potential i områden där vegetationen utmärker sig tydligt från övrig botten. Däremot så är metoden för närvarande mindre bra på att identifiera områden där vegetation växer i mindre täta bestånd. Den batymetriska komplexiteten påverkar också förmågan att identifiera och urskilja vegetation från övrig botten endast med hjälp av sjömätningsdata.
En bildserie som visar en del av den sjömätta transekten sydost om Kalvholmen i Göteborgs skärgård (A). En del av transekten återges som digital terrängmodell (A) och som mosaik för backscatter sedd rakt ovanifrån (B). Uppförstorad detalj av den digitala terrängmodellen (D), detalj återges även som vinklad snett framifrån (E) med detalj (F) och som punktdata (G).
Vi vill tydligt framhålla att biotopkarteringsmetoden både har god potential som fristående metod, och i kombination med den typ av storskalig modellering som bland annat har genomförts i flera län i Sverige. Biotopkarteringsmetoden kompletterar den storskaliga modelleringen genom att den tillför de högupplösta bentiska miljövariabler som saknas i den storskaliga modelleringen. Genom att kombinera dessa modelleringsansatser bör man för första gången kunna skapa korrekta kartor som både täcker större geografiska områden och är högupplösta. Naturligtvis förutsätter det högupplösta sjömätningsdata, men eftersom större och större områden sjömäts med flerstråligt ekolod efterhand finns potentialen att sådana kartor kan produceras. En förutsättning för detta är dock att data samlas in och lagras på ett klokt sätt, och det är därför av största vikt att rutiner för detta skapas. Inom detta projekt har rekommendationer för sjömätning föreslagits för att i framtida sjömätningar bättre ta tillvara på data och skapa förutsättningar för storskalig biotopkartering, utan att sjömätningarna i sig blir speciellt mycket dyrare. Rekommendationerna är underlag för en specifikation om biotopkartering som är tänkt att komplettera befintlig specifikation om sjösäkerhet vid upphandling av sjömätningsuppdrag.
Projektet har genomförts i samarbete mellan AquaBiota Water Research och Clinton på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
Rapport:
Carlsson, T., Wijkmark, N., Isaeus, M., Didrikas, T. & Wikmar, A. 2016: Kartering av bentiska biotoper med hjälp av flerstråligt ekolod – En pilotstudie om utökad användning av sjömätningsdata. AquaBiota Report 2016:03. 74 sid.