WATERS i fickformat
Inför den kommande slutrapporten har WATERS producerat en minirapport med de viktigaste resultaten: Resultat i fickformat från forskningsprogrammet WATERS
Nya indikatorer för vegetation
Bottenlevande växters utbredning och sammansättning påverkas av mänsklig aktivitet och dess effekter. Det gör att dessa samhällen är lämpliga att använda för bedömning av ekologisk status i enlighet med EU:s Vattendirektiv. Den nuvarande bedömningsgrunden för bentiska makrofyter baseras på djuputbredningen av ett fåtal utvalda arter. Djuputbredning representerar endast en aspekt av flera när det gäller potentiella förändringar i makrofytsamhällena till följd av miljöpåverkan. Den nuvarande metoden har också visat sig ge svag respons i grunda områden och i områden där mjukbotten dominerar och det finns därför ett behov av nya makrofytindikatorer för statusbedömning. Syftet med studien har varit att testa ett antal potentiella indikatorer och utvärdera dessa på ett homogent dataset från väl beskrivna påverkansgradienter på såväl ost- som västkust.
På västkusten utfördes studien längs med gradienten i fjordsystemet innanför Orust och Tjörn. På ostkusten provtogs tre parallella gradienter i Östergötland (Bråviken, Slätbaken och Kaggebofjärden). Som huvudsaklig provtagningsmetod för undersökningarna valdes dykundersökning av 5×5-metersrutor. För att reducera variationen mellan rutor provtogs hård- respektive mjukbotten i separata rutor inom ett begränsat djupintervall. På mjukbottnar på västkusten undersöktes djuputbredningen av ålgräs (Zostera marina) med hjälp av video. Salthalt, siktdjup, totalkväve och totalfosfor provtogs i samma gradienter.
Artrikedom är en lovande indikator för hårdbottensamhällen
Studien visade att artrikedom är en lovande indikator för hårdbottensamhällen, då den ökar med ökat siktdjup och/eller minskande näringskoncentration. Kumulativ täckningsgrad och samhällskomplexitet (kvoten mellan kumulativ och total täckningsgrad) var också positivt korrelerade med siktdjup. Proportionen av arter med olika livshistoriestrategi (opportunister och sen-successionsarter) var korrelerade med siktdjup på västkusten men inte på ostkusten.
Mjukbottensamhällen på ost- och västkust reagerar olika på eutrofiering
Djuputbredningen av ålgräs på västkusten svarade starkt i den undersökta gradienten på västkusten och är därför också en lovande indikator. I de mer artrika mjukbottensamhällena på ostkusten hade områden med höga närsaltshalter och lågt siktdjup också låg artrikedom och högre inslag av toleranta arter. Dock kan en del av det mönstret förklaras av att dessa områden också har låg salthalt. Överlag var variationen inom områden stor för mjukbottenindikatorerna på ostkusten, vilket innebär att det krävs en omfattande provtagningsansträngning för att reducera osäkerheten.
Referens och länk till artikel
Wikström, S.A., Blomqvist, M., Qvarfordt, S and Nyström Sandman, A. 2016. Response of macrophyte indicators to natural and anthropogenic gradients in two coastal areas of Sweden. Deliverable 3.2-3, WATERS Report no. 2016:1. Havsmiljöinstitutet, Sweden.
Utvärdering av metoder för datainsamling
Tidigare studier inom WATERS har identifierat ett antal potentiella ekologiska indikatorer (artrikedom, kumulativ täckningsgrad, strukturell komplexitet och för mjukbotten även ett känslighetsindex, MI) för kustnära vegetation som kan ersätta eller komplettera den nuvarande indikatorn MSMDI. I denna rapport presenterar och diskuterar vi resultaten från test av en fältmetod för att samla in data för dessa nya indikatorer. Den testade metoden valdes för komma till rätta med några av begränsningarna i den transektmetod som främst används för vegetationsundersökningar idag. I den testade metoden ingår en given storlek på provtagningsyta, en definierad artbestämningsnivå och substratspecifik provtagning. Vi utvärderade även rumslig, temporal och metodologisk variation i indikatorerna med hjälp av Waters osäkerhetsramverk där linjära modeller specificeras för att fånga variabilitet i provtagning samt interaktioner i tid och rum. Data samlades in i tre områden på svenska väst– och ostkusten.
Given ytstorlek minskar variationen mellan dykare
Resultaten visar att en given storlek på provtagningsyta, substratspecifik provtagning och definierad taxonomisk nivå tillsammans minskar variationen i data för de föreslagna indikatorerna för hårdbotten jämfört med den nuvarande fältmetoden. Eftersom artrikedomen ökar med storleken på provtagningsytan krävs en given provstorlek för att kunna göra en god bedömning av denna indikator. En given storlek på provtagningsytan är inte lika viktigt för täckningsgradsbaserade indikatorer som för artrikedom, men minskar provtagningsvariationen framförallt mellan dykare.
Svårt uppskatta täckningsgrad för långsmala arter
För både hårda och mjuka bottnar var den återstående variationen mindre för artrikedom än för kumulativ täckningsgrad och lägre på hårda än mjuka bottnar. Även MIindexet baserat på antal arter på mjukbotten fungerade något bättre än MIindexet baserat på täckningsgrad. En möjlig orsak till att de täckningsgradsbaserade indikatorerna fungerar sämre för mjukbottensamhällen är att det finns större utrymme för tolkningsskillnader mellan dykare när det gäller bedömningen av täckningsgrad i förhållande till skottäthet hos vegetationen. Detta återspeglar sannolikt svårigheterna i att uppskatta täckningsgraden för arter som består av långa, smala stjälkar utan bladkrona eller motsvarande, vilka utgör en större andel av arterna på mjukbotten jämfört med hårdbotten.Variationen inom område var större än variationen mellan år. Detta antyder att provtagning av fler stationer per område till exempel vartannat eller vart tredje år skulle ge en minskad osäkerhet i bedömningen över en sexårscykel jämfört med årliga provtagningar med färre stationer.
Referens och länk till artikel
Nyström Sandman, A., Qvarfordt, S., Wikström, S.A. and Blomqvist, M. 2016. Evaluation of methodological aspects on data collection for assessing ecological status of vegetation according to the WFD. Deliverable 3.2-4, WATERS Report no. 2016:4. Havsmiljöinstitutet, Sweden.