Med hjälp av dropvideo har AquaBiota undersökt naturvärdena på 50 stationer vid Klints bank öster om Gotland. Antalet förekommande arter och organismer var mycket begränsat och de dominerande organismerna var blåmusslor och hydroider. På 40% av stationerna förekom blåmusselbankar, vilka var vanligare i de grundare områdena där även hårt substrat förekom i större utsträckning.
Undersökningen utfördes som en del av projektet Marina skyddsvärden runt Öland och Gotland, där Gotlands och Kalmars länsstyrelser samarbetar med Linnéuniversitetet för att öka kunskapen om de marina naturvärdena för användning inom havsplanering och reservatsbildning. På uppdrag av länsstyrelsen i Gotlands län undersökte AquaBiota därför bottenmiljöerna vid utsjöbanken Klints bank, som ligger cirka 20 sjömil öster om Gotlands Östergarnsholme. Fokus låg på att dokumentera epibentiska arter, substrat och habitat, men även förekommande fiskarter noterades.
Av dropvideoanalysen framkom att områdets huvudsakliga bentiska naturvärden främst förefaller vara kopplat till blåmusslor (Mytilus edulis). 20 av de 50 undersökta stationerna hyste musselbankar, d.v.s. hade en täckningsgrad av blåmusslor som var högre än 10%. Musselbankar var vanligare på grundare stationer. Antalet påträffade arter var mycket begränsat, och utöver blåmusslor återfanns endast hydroider, mossdjuret Electra och den krustabildande rödalgen Hildenbrandia. Utöver de fastsittande organismerna noterades även förekomsten av mobila arter: Tre fiskarter noterades – tejstefisk, rötsimpa och torsk- och två mobila kräftdjur – skorv och pungräkor.
Bottensubstratet i området dominerades av sand, grus och småsten, med inslag av stor sten och block, och de grövre substratklasserna var vanligare på grundare djup.
Sammanfattningsvis bedöms den grundare sydvästra delen av Klints bank vara mest skyddsvärd på grund av den stora förekomsten av blåmusselbankar.
Länk till rapport: Tano, S och Didrikas, T. 2018: Undersökning av undervattensmiljöer vid Klints bank. Länsstyrelsen Gotlands län. Rapport nr 2018:1. 41 sid.